Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
serskorna i matsalen och doktorerna Stråle och Wilke
hade gått att besöka stationsinspektoren, som helt
nyss undergått en lindrig operation på sanatoriet.
I trappan mötte hon den röda städerskan, som
hon, på sitt mot tjänare myndiga sätt, gaf sig i
samspråk med. Var det många resande insnöade
i EE? Ett par gymnasister och en fröken som
bodde privat, men på hotellet hade de endast en
landthandlande och en utländsk herre — eller
kanske var han svensk, för han talade svenska på
hotellet, men endast franska till fröken, som han
var tillsammans med mest hela dagen och som
nu var inne hos honom.
Så ohyggligt det klack till inom Melitta. Hur
såg han ut, den där herrn — hvad hette han.
Jungfrun beskref utseendet med ett bredt löje
af välbehag — >»>så grann herre hade hon icke
sett förut.» Men namnet visste hon icke. Den
främmande hade icke sagt det, och källarmästarn
hade yttrat till portvakten, att det nog var en
förnäm herre, som var ute på något sorts äfven-
tyr med det där fruntimret. Det vore klokast att
blunda med ena ögat. Den främmande herrn
hade dessutom något med sig, som gjorde att man
icke kunde fordra att få veta hans namn som af
vanliga resande. »Kanske var han en prins» —
jungfrun hviskade. Han var mycket kinkig och
fordringsfull, men snäll och vänlig och kors! så
rolig ibland. Först hade han varit alldeles för-
bittrad öfver att källarmästarn icke kunnat skaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
