Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
till Uppbärga, hvilken man antog så som en äfven-
tyrare lefde utomlands, sedan han efter vilda ung-
domsbragder måst skudda fädernejorden af sina
fötter — man trodde för alltid.
Full af förfäran och blygsel, tumlade hon
framåt i snön på väg till logiet. Här var ingen-
ting att öfverväga. Det gällde endast att komma
bort ... att gömma sig ... att aldrig möta honom
igen. Han var nog en man att undfly under alla
förhållanden, men isynnerhet nu efter hvad som
passerat mellan dem. Slumpen kunde väl åter
föra honom i hennes väg, men hon lofvade sig
att vara på vakt härför så mycket i hennes för-
måga stode.
Kämpande med gagnlös gråt, fullbordade hon
de få bestyren för afresan, betalade madam Sven-
son och rusade så åter ut. Hon kom just lagom
som tåget körde in på stationen.
Hon erhöll tillstånd att följa med. Pänning-
arna räckte nätt och jämt till biljetten.
Framkommen till Stockholm, skulle hon icke
äga ett öre till droska eller bärare, men det var
hon icke nu i sinnesstämning att lägga vikt vid.
Bort ... endast bort!
Men då tåget for ut från perrongen och hon
såg hotellet med sina delvis upplysta fönster
glimta fram ur mörkret, då erfor hon en så dof
smärta, att hon var nära att ropa till af ångest
och förtviflan. Hon sade sig att det steg, hon nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
