Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Innan han återvände till Uppbärga, hade han
uppsökt Mina. Det hade varit sjukt i det friherr-
liga huset hela tiden han vistades i Stockholm,
och därföre stannade han där blott en enda förmid-
dagsstund. Men innan han och Mina skildes åt,
hade det afgjorts mellan dem, att Mina som
vanligt med barnen skulle gästa Uppbärga någon
månad af den instundande sommaren.
Hemkommen ville han med energi åter taga
itu med sitt bibliotek. Det som skedt, var oåter-
kalleligt och han ville icke fördjupa sig däri —
icke mer än de där kvällstunderna. Nej, icke mera!
Men våren — våren i hembygden och som
han icke varit med om på så länge — bröt just
nu in öfver nejden och fick honom fången. Älskogs-
tankarne ville icke låta tysta ned sig, de växte i
kapp med det unga löfvet i parken, och det sjöd och
bände inom honom som på en yngling, och snart
stodo kärlek och längtan i full blom. Det hjälpte ej
att han kallade sig narr; tankar och känslor hade
råkat i drift för vårfloden och stodo ej att hejda.
Håglös som han var förut, och utan tvingande sys-
selsättning, gaf han sig lös i stämning på stämning.
’Kvälltid, när han satt i sin högkarmade stol,
stirrande på de fortfarande oordnade bokhögarne
och ouppackade boklårarne — då var mille Blanche
med honom, spirituel, med gropar i kinden och
blixtrande af infall. Om morgonen, när han rökte
sin cigarr under de nu grönskande bokarne i par-
ken, var hon glad och förtjust midt ibland gull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
