Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
plötsligt in, att det kanske icke var rätt passande
att tala om denna sak i närvaro af de två andra.
Wilke lät höra en harskning, som stegrade v.
Langen-Zieppens missnöje till vrede.
Doktor Stråle, som såg honom skifta ansikts-
uttryck, men missförstod anledningen, skyndade
sig att godmodigt tillägga:
»Nå, nå, Melitta är nog tös att göra hvad
hon vill, trots pappa.
Jaså, icke heller det farbroderliga skämtet
togs väl upp i dag. Doktorn fortfor, angelägen
om att utan ett för stort hopp komma bort från
ämnet:
»Annan sak med Benedikta, det lilla söta
lammet! Undras, hvem som skall snappa bort
det lilla skygga väsendet en gång. Han får allt
stå väl hos pappa.»
Nu var det Strömers som harskade sig och
nu fick v. Langen-Zieppen klart för sig hvar han
i sin vrede kunde bita till, och han skyndade
elakt att begagna sig däraf.
»Farbror gör alldeles rätt i att kalla fröken
Benedikta ett litet djur — näpet och sött, det
medgifves. Och det vill mer än kurage till att
snappa bort henne en gång — det vill brottslig-
het i sinnet till eller en lika låg omedvetenhetens
ståndpunkt som den hon själf innehar.»
D:r Strömers drog sina vackra ögonbryn i
höjden och fick sin mest uppmärksamma doktors-
min på sig, som om han i v. Langen-Zieppen
CC ÄMSTEPEE ye EEFI ETT SERNER PRI nr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
