Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Han blef varm. Han tyckte sig se den sten-
bundna hagen förvandlad i bruten mark med
trefna människoboningar, där han själf gick ut
och in som en vakande, hjälpande broder. Såg
sig lutad öfver bokluntorna i det ändtligen färdiga
biblioteket, träget uppsamlande visdom därur för
sitt samhälle af arbetare, så som biet samlar ho-
nung till sin kupa.
Var då detta hans lifsuppgift — till sist.
Det, som han sökt efter, tills hans hår börjat gråna,
och alla illusioner slocknade. Han tyckte väl att han
stött på detta samma flera gånger förut i sitt lif,
men liksom bakom ett förhänge, som han olustig
ej velat rycka undan. Ty han ägde ingen sym-
pati för denna sorts lösning af de tvifvel, hvari
han dvalts... tusenden hade ju funnit den före
honom, och detta rörde för starkt vid hans oppo-
sitionslusta. Men nu drunknade både opposition
och olust i berusande stämning.
Fast – var väl denna varma lustkänsla nå-
got att bygga på? Han vände sitt obetäckta
hufvud upp mot mån, skarpt lyssnande efter svar
från sitt gåtfulla inre. Det blef tröstfullt. Han
hade som en frivillig ställt sig under en af kul-
turkampens fanor... som en tapper arbetets sol-
dat ville han icke svika, utan föra striden till slut,
dess ändamål och dess resultat månde nu vara
hvilka som helst.
Han trodde ju alltjämt icke på något system.
Det kunde ej bli fråga om annat än att på ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
