Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
det kunde hon sedermera ej fullt för sig klargöra.
Först hade det gungat bort på blygselns höga
vågor, men så hamnat i det underbara. Ty den
allt lifgifvande solen svek ej heller här — hon
gaf den gamla möns förpinade känslosträngar
vingar, så att de sväfvade bort med henne —-
högt och svindlande i den värmemättade luften.
»Nej, de snakkede så men ikke politik», glömde
hon bort sig till att högt utbrista, efter att ha
funderat några ögonblick på saken.
Flickorna vände på hufvudet och upptäckte
henne.
»Det stackars skrället!» kom det halfhögt från
den alltid impulsiva Benedikta.
»Det är en väninna till mig», sade Märta.
Hennes timme var nu ute; hon tog på bad-
kappan och gick att få sin afsköljning. Melitta
hoppades artigt, att de skulle komma att vara
ofta tillsammans. Ville icke Märta, när de nästa
gång hälsade på henne, följa med dem till Has-
selhus? En född grefvinna, som höll sig med
sällskapsdam — Melitta var icke i stånd att fatta
fröken Sidsels ställning till Märta annat än så-
lunda — var något mycket viktigt för Melitta.
Bekantskapen borde underhållas.
»Ni är naturligtvis ofta på Uppbärga hos
Mina?» frågade hon liksom i förbigående, då de nå-
got senare i hvarandras sällskap lämnade solbadet.
Märta svarade undvikande. Hon hade i själfva
verket icke ännu varit där — en stark ovilja höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
