Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
vågar aldrig börja, för jag är rädd att snart igen
ledsna på alltihop. Tror icke farbror, att herr
Langen-Zieppen snart ledsnar?»
Doktorns ljusa ansiktsuttryck mörknade, ty
Benediktas barnsliga fråga kom i kontakt med
en viss hemlig fruktan, som hans optimism ej
alldeles lyckades besegra.
»Han behöfver en god kvinna vid sin sida»,
sade han sakta; ty hans tro på detta sorts infly-
tande var alltjämt orubbad. Omedvetet ämnade
han se bort till Melitta, men på väg dit fastnade
hans blick förtrollad vid Märta.
Hon satt tillbakasjunken i trädgårdsstolen,
med kinderna i purpur och blicken vidöppen af
den oro och hjärtklappning, som samtalet upp-
väckte hos henne. Doktorn frapperades — ett så
glödande lif hade han icke sett i det lugna, något
stela ansiktet förut.
«Jag har heder af min unga dam», utbrast han.
»Ni formligen strålar af hälsa. Titta, baron, så
vacker er fröken systerdotter har blifvit.»
Märtas rodnad blef djupare — allas ögon
vändes nu mot henne. Friherrens ljusa ögon
dröjde längst. Mycket af den gamla oviljan däri
hade försvunnit. »Flickan är måhända ett prakt-
exemplar», ertappade han sig ofta med att undra.
» Vi stå båda i stor förbindelse hos er, herr
doktor», sade han artigt.
»Menar baron, att baron också blifvit vack-
rare», inföll Benedikta näbbigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
