Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
»Så säger alltid den förlorande», tänkte Märta
med hetta. Högt sade hon: »Hvarför processar
då icke majoren, om han anser sin rätt kränkt?»
»Nå, det är icke så! Den juridiska rätten lär
vara herr Langen-Zieppens. Men moraliskt sedt,
har han orätt, ty han lär nu helt ogeneradt
begagna sig af hvad pappa yppat om sina idéer.
Han bygger visst alldeles efter pappas plan.
Ja, det förstås, pappa hade väl inte kunnat göra
det så storartadt, men ändå ... Nej, processa vill
pappa i alla händelser icke -— processer äro ju
så ovissa och tidsödande. Men ni förstår, att det
under dessa förhållanden är vår skyldighet att
visa herr Langen-Zieppen köld.»
Märta betraktade henne några minuter tyst
och ihärdigt. Hon misstänkte, att derna lilla
söta, broderande flicka nog inte endast för sin
>pappas moraliska rätt» uppoffrade sin friare.
Ja, nog var Melitta söt, där hon satt med
sitt broderi, som mellan hennes händer, med sitt
nästan skära barnahull, föll ned mot den blåa
kjolen — söt och intagande, värdig och lugn.
Men Märta kände en häftig förbittring börja sjuda
inom sig. Var det möjligt, att denne lättrörde
Gunnar von Langen-Zieppen kunnat stå emot så
mycket behag, frågade hon sig misstroget. Ty
hennes omdömesförmåga var sällan rätt klar, när
hon med partisk ifver bemödade sig om att förstå
någon. Med sitt goda klara förstånd kom hon
då icke långt, skenbara och verkliga motsägelser
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
