Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Sålunda brutalt sliten ur sin sömn, finnande
sig i en mans armar — och i vems! — miste
Märta icke medvetandet, men besinningen. Hon
slog honom i ansiktet och vardt genast fri.
De stirrade ett ögonblick dödsbleka på hvar-
andra, sedan kastade hon sig med ett ociviliseradt
tjut framstupa i ljungen och grät.
» Mademoiselle Blanche!»
Hon for upp på knä igen och såg på honom
med ögon som gnistrade bakom tårarna, svepte
silkesjalen om skuldrorna, slet de hvita rosorna
ur håret och nästan skrek:
»Ni inbillar er kanske, att detta var tillstäldt
för er skull!»
»Om jag vågade göra det, vore jag den lyck-
ligaste människa på jorden.»
Hon skakade håret ur ansiktet, men hennes
sinnesrörelse var så stark, att hon hvarken kunde
resa sig upp eller säga något vidare. Där gun-
gade hennes blus och strumpor så trankilt och
oskyldigt på sin gren, att hon kunnat slita dem
i stycken. Och nedanför på marken stodo de små
handskskinnskorna.
»Gå er väg — eller jag hoppar i sjönbh fick
hon ändtligen luft till att utbrista och såg med
vild beslutsamhet bort till viken, som blänkte in
bland skogssnåren.
»Jag visste ej, att lilla mademoiselle Blanche
hade ett sådant lynne», sade han sakta.
»Gå er vägl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
