Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
»Nej. Men ni och jag äro kvinnan och man-
nen utanför den vanliga ordningen. Låt oss nu
tala om äfventyret i E.»
»Ja, låt oss!»
Hon tänkte, att hon ändtligen skulle kunna
förkrossa honom och kastade sig hufvudstupa inpå
ämnet. De märkte ej hur tiden rann bort, båda
fördjupade sig lidelsefullt i denna sitts lifs bety-
delsefullaste händelse. Samvetssjukt bjödo de till
att förklara — försvarade sig själfva och före-
brådde hvarandra, tills de ändtligen märkte, att de
uttömt ämnet. Och då Märta granskade sin behåll-
ning, fann hon, att hon borde klandra sig själf
litet mer, sin motpart litet mindre.
Hans tysta slutsats blef: »Jag var en åsna
hela tiden.»
»Om ni åtminstone presenterat fröken Hassel-
krona... fört in henne till mig... Åh, det var
skamligt alltihop», sade hon trött.
»Ack! Om igen måste jag påminna er om
att jag antog er vara mademoiselle Blanche —
det vill säga, måste tro det och tvingade mig att
tro det för att icke — älska er alltför mycket.»
Nej, nu kunde hon icke säga ett ord mera.
Och dessa dagar i E. måste alltså, såsom han före-
slog, förblifva en hemlighet emellan dem båda.
Det vore klokast, hon kände med plötsligt jubel,
att hon härvid kunde trygga sig till honom. Hade
blott icke denna gemensamhet varit så farlig!
Men hvad annat återstod henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
