Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
min heder och mitt rättesnöre — skall så alltid
förblifva. Amen!»
Kännande det oafvisliga krafvet att värja sig
emot honom, mumlade hon något spetsigt om att
Gunnar von Langen-Zieppen nog städse skulle
förbli sig lik. ’
»Missförstå mig ej! Jag är uppspelt till galen-
skap i glädjen öfver att ha återfunnit er — frö-
ken Kronsköld.»
»Låt oss gå nul»
»Ja, låt oss gå Jag har väl ännu ett helt
förråd af ord för er räkning, men de få vara
så länge.»]
De gingo tigande framåt genom parkens
slingrande gångar, tills slottet löste sig ur träd-
dunklet och låg där badande i solljus med sina
lysande blomgrupper och palmer på terrasserna.
Han hade fört henne på en försvarlig omväg till
motsatta sidan af den, hvarifrån fröken Sidsel
kommit.
Han stannade, fattad af stark rörelse.
» Mitt hem! Och ni skall en dag herska där.»
»Fröken Sidsel är sjuk — och jag har låtit
uppehålla mig alltför länge», var allt, hvad hon
kunde svara.
Gripen af en vidskeplig önskan att beröra
henne, att ha henne så nära sig som möjligt, när
han nu första gången förde henne in under sitt
tak, lade han hennes arm under sin, just som de
hunno nedersta trappsteget. Hans blick sökte hennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
