Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
trott kärlek — eller i alla händelser ringaktat
den, men den dag, då jag icke längre kan älska,
blir mycket mörk och ödslig. Kärlek är det bästa
af allt — hvad den än är, hvad den så medför
och hurudanr den än är.»
Hon glömde sig till att ingå på ämnet.
»Så säga ni alla — i början», genmälte hon
häftigt. »Sedan — skylla ni på kvinnan, när elden
slocknar. Ni misstar er, jag är ej den, som skulle
vilja tillbringa mitt lif med att ängsligt passa en
mans låga, så att den icke slocknar. Den slock-
nar 7 alla fall, ni må skylla er själfva eller sakens
natur.»
»Bra! Nu fick jag litet af er själf — gud-
varelof. Slockna eller icke slockna — det är
frågan och hvem afgör den? Men medgif, att det
är outsägligt härligt, så länge det brinner — så
länge det lyser och hettar inom som utom en.
Skulle ni hela ert lif kunna lefva i fruset mörker,
utan att ens minnas, att det också en gång brann
och lyste för er?»
»Jag skulle kunna det — om förhållandena
voro emot mig.»
»Ack — ack! Säg mig, ni tror åtminstone
att jag älskar er och attjag i denna sak icke vill
bedraga någon af oss?»
»Jag tror — ack! jag tror ingenting», utbrast
hon förtviflad. »Man vänder icke så hastigt upp
och ned på begreppen! Det är sant, att de råkat
i oordning hos mig nu. Huru de åter skola ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
