Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
henne; men sedan de lämnat växthusens sandiga
och stekande område och hunnit in under parkens
skugga igen, stannade han invid en grupp träd-
gårdsmöbler och bjöd henne taga plats.
»De andra — man saknar oss — et», munm-
lade hon ovillig.
»Bry vi oss om dettal»
Hon satte sig tyst på soffan, han på en stol.
»Vänskap — vänskap!»
»Jag skulle ha varit fullkomligt lycklig, ifall
ni gått in på mitt förslag.»
»Är då vänskap pålitligare än kärlek? Vän-
skap — för att lyckliggöra, för att gifva färg åt
den gråa tillvaron — måste ha sina element af
svärmeri och hänförelse, likt kärleken. Sköra
bubblor, som kunna brista likaväl som de, hvilka
bära kärleken och gör den till det sväfvande, luf-
tiga väsen, som den är. Det är bubblor, man i
båda fallen får förtro sig åt.>
»Icke den vänskap, jag erbjöd er! Nej, icke
bubblor, det svär jag. Men kärlek är bubblor
och jag vill icke förtro mig däråt — vidare. Det
stökade jag undan med i min första ungdom. För
er män gäller det icke så mycket, när bubblorna
brista — ni ha ert arbete och de stora frågorna —
eller börja ni på nytt. Men för oss kvinnor, innan
arbetet och de stora frågorna hunnit genomsyra
vårt medvetande i samma grad, är kärleken...
blir den en lifsak. Smärtan, när den upphör, upp-
väger icke den utspädda lyckan, medan den varar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
