Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
ögon, hon kunde icke öfverväga och icke beräkna
längre. Fattad af förtviflan, utropade hon:
»Lämna mig i fred! Jag... jag älskar er
och vell icke mista er. Men jag skulle göra det
om jag gåfve vika... förtrollningen skulle brytas
och — oh! den är ju så härlig! Tillhöra hvar-
andra och genomgå allt det sorgliga, fula, nyktra,
som blefve följden. Låt oss icke hoppas på ett undan-
tag för oss, det är galenskap. Kan ni då icke inse
dettal Kan ni icke... vill.
Hon måste höra upp, ty en snyftning sam-
mansnörde hennes strupe.
Han tog långsamt blicken ifrån henne, bor-
rade i pinsam upphetsning djupa hål i den lösa
marken med doppskon af sin käpp och sade slut-
ligen, mer liksom för sig själf:
»Älskar mig... kanske! Men detta är icke
en känsla, som besjälar er helt och hållet... icke
ännu... måhända en gång, men icke nu. Kanske
skall ni en dag beröras af den trollstaf, som en
gång kufvade mig: stämning, känsla, förnuftet
slaget af hänförelse... jag vet icke, blott att ni
ännu icke älskar mig med den kärlek, som icke
väger med hårvikter. Vi kunna gå nu.»
Han reste sig upp och bjöd henne armen,
och hon måste mottaga den, eljes skulle hon ha
tumlat omkull. Det bultade vid hennes tinningar,
hufvudet kändes dödstungt och i halsen satt en
knuta, som måste tryckas ned, kosta hvad det
ville. Det var tårar, och de fingo icke bryta löst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
