Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Det stod en korgstol därute med en italiensk
silkesfilt för Märtas räkning och hon sjönk ned
däri, badad af månljuset, som kastade ett stänk
af grönhvitt öfver hennes klädning, med en enda
mörk färgpunkt, där hennes händer, hvilande i
knäet, samlat ihop de bruna penséer, hvilka han
under ronden brutit och gifvit henne. Själf ka-
stade han upp ena benet på den breda stenbalu-
straden — det andra fick stöd mot asfaltgolfvet.
Hans skarpt grekiskt skurna ansikte var vändt i
profil, och blicken skådade tankfull utåt. Men
om en stund ryckte han sig lös, vände sig om
och såg på henne. Hennes blick, utan att se,
var fäst på de bruna penséerna i knäet.
»Hvad tänker ni på?» frågade han dämpadt.
»På djefvulen ... när han förde Kristus upp
på det höga berget och frestade honom.»
» Älskade!»
Åter såg han bort, och hon plockade, tyst små-
leende, på blommorna i knäet.
»Jag... jag tänkte på hur fagert allting är
— främst ni -— hur allt kunde sammansmälta till
ett helt af det härligaste jordelifvet har att bjuda
på: två som älska — slottsherren och slotts-
frun, ensamma i kvällens sKönhet och stillhet.
Om ni blott ville! Ahl! äktenskapets mystik är
ej grå — den är rosenröd.»
Men hon svarade icke. Hon hörde upp att
småle för att i stället se på honom — en blick
som glittrade i månljuset af allt det trots, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
