Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
gården. Ville han bara också besluta sig för attt
gifta sig!
Men däraf hördes intet.
Dagens timmar svinna hän. Märta och Vi:
Langen-Zieppen tala icke mycket med hvarandra,
men hans blickar bana sig forskande in i hennes
och hon bjuder till att återgifva dem med lugn,
ehuru hon känner sig färdig att skaka och hacka
tänder vid allt det, de uppenbara — vid den upp-
rörande, beherskande och tändande makt de allt-
jämt utöfva. Friherrinnan Mina upphör icke att
prata, tröttar totalt ut sig och går obetingadt in
på allt hvad Gunnar säger, försäkrande honom
oupphörligt om hur glad hon är öfver att han
följer med dem. Slutligen blir Märta exalteradt
smittad af detta. Själftilliten — reseuppsluppenhe-
ten, som en gång narrade mademoiselle Blanche till
obetänksamhet och gropar, får henne åter fatt i den
grad, att hon är färdig kalla sig »förfärligt lyck-
lig» såsom i skolflicksåren efter utståndna ten-
tamina.
I Köpenhamn en timmes samvaro med fröken
Sidsel, som, sedan de farit vidare, i mörkret traskar
hem till boden, öfversäll genom den elegante hr
v. Langen-Zieppens enträgna inbjudning att till
sommaren gästa Uppbärga, medan friherrinnan
Mina är där. »Ni måste låta mig bjuda er på
resan», har Märta hviskat i hennes öra.
Mörkt och disigt i den lilla staden Korsör,
på sjön ogenomtränglig dimma, <Friherrinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
