Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
de turvis bitit af, i fickorna och veko snart im
på en bakgata.
v. Langen-Zieppen och Märta bytte alltjännt
icke många ord. De konstaterade den tyska vårens
framsteg före den svenska, och Märta uttalade
bekymmer för hur den uttröttade Mina skulle
kunna uthärda den ansträngande dag, som förestod.
Kanske finge man dröja öfver i Hamburg?
De kommo in på kyrkogården. Der knop-
pades träden, syrénbuskarne stodo med halfutslagna
blad och i det daggvåta gräset stucko maskro-
sorna upp sina gula hufvuden i täta led.
Nu kom det pausrika samtalet in på hur man
borde ordna det för sig i Paris. Så ny tystnad.
Slutligen sade v. Langen-Zieppen:
»Mins ni, när vi sist talade om Paris?»
»Ja — när jag föreslog vänskap. Ni har
haft vintern att besinna er på... ni är med nu,
emedan ni antager mitt förslag?»
Han svarade icke. I pinsam tystnad skredo
de fram i de smala gångarne, där murgrönan yp-
pigt väfde sig kring grafvar och trädstammar.
Men Märta kände, att deras förhållande genom
hans ord åter råkat in i ett skede, som framförallt
fordrade klargörelse. Hon måste säga något, in-
nan han kanske ohjälpligt lät ämnet falla igen.
»Ni har besinnat er länge.»
»Icke besinnat mig... nej, icke så som ni
tror», sade han ändtligen. »Jag vill icke narra
er. Jag har längtat hejdlöst. Om jag icke haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
