Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
»Det är jag icke... nej, det är jag icke säker
på. Jag vet bara, att det icke kan vara annor-
lunda, om jag vill lefva. Och så har jag äfven
hunnit få klart för mig, att man icke alltför myc-
ket får frukta den smärta, som lurar i en mycket
stor lyckas fotspår. Den är efterräkningen, som
man resignerad får likvidera. Konsten är må-
hända blott att icke vara oberedd, utan ha något
i ersättning, när det gäller att gifva ifrån sig
likviden.»
»Du är så vis, mademoiselle Blanche! Men
just nu går nog all världens visdom in genom
ena örat på mig och ut genom det andra. Ma-
demoiselle Blanche — nu — när...»
Under tiden drömde friherrinnan Mina, att
en förfärlig koleraepidemi utbrutit i Stockholm.
Hon såg Göran och alla sina små angripna —
utan vård — slutligen på bår. Hon ropade till
och vaknade, badande i kallsvett och så upprörd,
att hon icke märkte, att Gunnar bytt plats och
att något måtte ha passerat, medan hon sofvit.
Hon grät och anklagade sig, som lämnat man
och barn — talade också om att vända hem igen.
Slutligen lät hon lugna sig och slumrade åter in,
öfverväldigad af nattvak och trötthet. Men för
andra gången drömde hon detsamma och nu var
det ute med henne.
De finge tänka och tycka hvad de ville —
hem skulle hon ofördröjligen. »Finge hon så icke
se Paris nu eller framdeles.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
