Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
återvända till den kalla norden endast för dessa
triviala bestyr.
»Ja, och alltid kunna vi väl bli vigda någon-
städes under vägen. Skulle du vilja gå in med
mig i någon liten af världen bortglömd kyrka en
dag, sedan vi fått våra papper klara, och låta viga
dig vid mig — säg mademoiselle Blanche.»
»Jag till och med föredrager detta framför
ett bombastiskt bröllop, bekostadt af morbror Göran.
Det är just hvad som anstår oss två, ensamma
människor.»
Mina var så sårad och altererad, att hon icke
kunde säga ett ord. De befunno sig just i mat-
salen, intagande middag vid sitt särskilda bord,
men midtibland en hop främlingar, så att hon
måste lägga band på sig, annars hade hon nog
ställt till ett uppträde. Men hon beslöt dock att
tala vid Märta, så fort de blefvo ensamma.
De drucko té tidigt och gingo sedan hvar
och en in till sig. Märta hade ett stort vackert
rum med alkoven dold af djupröda gardiner.
Hon stod och blickade på utsikten från sitt fön-
ster — en smal gata, en grå stenmur och där-
bakom ett gammalt hus med bugtande tegel-
tak och omgifvet af vårgröna kastanjer, rabatter
med tusenskönor och tulpaner samt välkrattade
gångar. Då knackade det på hennes dörr.
Rodnande af glädje sprang hon bort för att
öppna, men det var endast Mina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
