Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
vi ju höra till den fashionabla världen — äro inga
säkra garantier för lycka. Jag skulle vilja påstå
att det är alldeles för vanligt för Gunnar och mig
— vi, som hittills just icke gått våra vägar fram
som andra människor.»
»Åhjo — du, Märta!»
»Jag är ej alldeles säker härpå. Då hade jag
icke lämnat det goda hem, jag engång hade hos
dig och morbror — åtminstone väntat tills någon
af mammas bekanta hjälpt mig till något passa-
belt. Och sedermera — ja, kära Mina, hur kan du
veta, att jag icke, medan jag var borta, lefde som
en äfventyrerskal»
»Nå, det tror jag ej — men att du och Gun-
nar ändå träffats förut! Det är mycket besynner-
ligt det hela — att han skulle bli så pin förälskad,
genast han såg dig, att — men jag förmodar detta
är en hemlighet, som ni ej vilja yppa?»
Märta besinnade sig ett ögonblick.
»Nej, må det stanna mellan Gunnar och mig»,
mumlade hon. »Men gå nu, du är mycket trött
och behöfver hvila.»
»Jag lär nog ej kunna sofva.»
»Du måste! Oroa dig åtminstone ej för oss
— det blir nog bra.»
Mina gick, icke öfvertygad, men resignerad.
Märta såg på klockan — nej, nu var det nog
försent att vänta ännu ett besök. Gunnars lilla
lugna godnattskyss hade dock låtit tro...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
