Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Hon skrufvade åter ned det elektriska ljuset,
utbytte resdräkten mot en mjuk flanellrock med
sidensleifer och kröp upp i fönstret.
Hon ville svalkas af nattluften och låta den
vackra taflan af det åldriga tyska hemmet midt-
öfver, omgifvet af vårfägring och badadt af mån-
ljus, återställa jämvigt i sinnet och fördrifva det
fula, stygga intrycket af Minas föreställningar.
Men knappt hade hon kommit i ordning på
fönsterbrädan, med armen kring posten, förrän en
knackning hördes — så svag, att endast ett anande
öra hade kunnat förnimma den.
Denna gång var det Gunnar.
»Jag har varit vid din dörr två gånger förut,
men båda gångerna hört Minas röst», sade han.
»Jag får ju komma in?»
Märta fattade hans hand och drog honom fram
till de vidöppna fönstren.
»Är det icke vackert?» hviskade hon, andlös.
Han nickade.
»Underbart! Låt oss komma ihåg, att det är
taflan numro ett i den skönhetserie, vår resa kom-
mer att upprulla — sedd med vår kärleks ögon.
Mina har väl icke lyckats rubba ditt beslut?» til-
lade han med plötslig misstanke.
»Nej, Gunnar.»
»Ah, Märta — du är härlig!»
»Nej, ryslig! Besinna, så tredskande som jag
varit — jag får svårt att förlåta mig detta. Men du,
Gunnar, måste veta, att jag var alltid i mitt mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
