- Project Runeberg -  Kvinnor : Berättelser /
31

(1899) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vill.’ Det var beröm, det där. Men ni för-
står, med en fiol strängad af djäfvulen, och
en människosjäl, väckt till medvetenhet om
sig själf af begrafningsklockor–––- far man
väl till helvetet endera dagen. — Nå, det
gick också på tok. Direkt från Måsholmen
och till Paris — det var ett hopp. Och med
fickorna fulla af mynt...»
Han såg upp med en sjuk blick, och
han måtte ha läst något i mitt ansikte, ty
plötsligt drog han till sig en flik af min
kjol, som han stack mellan sin kind och
ljungen.
»Kvinnan», mumlade han, »åh, kvinnan!
Hurudana kräk vi än äro, har hon ändå tårar
för oss.»
Så låg han länge. Sjöng hafvet honom
nu till ro, söfde det tankarna — eller var
det mina tårar. —
DEN 9 AUGUSTI.
Jag har varit öfver till Måsholmen och
sett spillrorna af den gamla fiolen. Han
liar dem förvarade i modrens kista, med de
gula tulpanerna på locket.
Men huset står tillbommadt och öde. Själf
31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:52:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iekvinnor/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free