Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
surrar ni så snällt omkring i alla lifvets rikt-
ningar för att samla visdomens honung till
er lilla kvinnosjäl. Det är så rörande —
ni har helt tagit mig. . . om vi skulle för-
söka — »
Jag ville draga min hand till mig, men
han höll den kvar.
»Jag är en usling, förstås. Men ni har
de längsta ögonfransar i världen, och en rike-
dom på tankar, och — allt detta kunde ni
gifva mig, som intet har att ge igen.»
Jag kunde ha vågat risken att låta fram-
tiden utvisa huruvida detta var hans bättre
natur, eller blott det sätt, hvarmed han tog
kvinnor. Men den unga frun och det lilla
barnet stod emellan. Nu var det omöjligt. —
När jag framdeles får mod, skall jag
nedskrifva huru vi skildes — eller kanske
låter jag det aldrig komma utanför mitt
hjärta.
Jag satt kvar på den hårda soffan halfva
natten, med resdynan under mitt värkande
hufvud. Jag hade mitt oväder, alldeles som
hjältinnorna i någon gammal opera, i det
spännande ögonblick, då röfvarne bryta sig
in till dem, eller rivalen sticker ned deras
älskare. Stormen tjöt bland skären och gula
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
