- Project Runeberg -  Kvinnor : Berättelser /
68

(1899) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansikten voro allvarliga och sorgsna. Barnen
hade man kländt i hvitt såsom vid Fête Dieu,
och det såg ut som om de förbjöde sig
själfva att le.
Syster Yvonnes graf var nu öfvergifven
— nej, ännu dröjde en. Det var en djupt
sorgklädd matrona, som bittert gråtande låg
kvar i knäböjande ställning. Hon torkade
tårarne och stod upp, när den främmande
damen nalkades.
»Ack, ännu en, som kännt min syster»,
sade hon med ett vackert småleende, då främ-
lingen lade sina blommor på grafven.
Främlingen svarade, att hon känt sy-
ster Yvonne. Hon såg längtansfullt in i
matronans ansikte — hon sade sig ju vara
den dödas syster. Men i de feta, vänliga
dragen var ingen likhet att spåra med det
fina madonna-ansikte, som nu multnade där-
nere i jorden. Syster Yvonne hade haft så
stora, sorgestrålande ögon, sådan mjuk, li-
dande mun.
De båda fruntimmerna kommo snart i
sorgset samspråk om henne. Slutligen sade
främlingen:
»Men säg mig, hur kom det sig, att er
syster mötte all denna välvilja i sin olycka?
68

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:52:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iekvinnor/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free