Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom vindskupan, förra årets smultronplan-
tor sattes i takrännan och snart var Anita
åter i full färd med sin strumpstoppning.
Här var härligt! Soligt, luftigt och tyst.
Bara sparfvarna som kvittrade, där de byggde
sina reden under takåsen. Hon kunde dä
riktigt se hur smultronen svällde och rodnade
i solgasset, hur de brunklibbiga knopparna på
pyramidpoppeln nedanför på gården brusto
för värmen, så att de gyllenröda bladen kommo
att sticka fram ur hylsan likt ifriga fågel-
vingar ur ett äggskal.
Och Nils, han hängde glad och förtjust
öfver återseendet ut genom sitt fönster och
läste upp af vinterstämningen vemodsfödda
och längtansfyllda verser, tills Anita var fär-
dig att gråta af glädje öfver lifvet.
Men för hostan var detta icke nyttigt.
Heléne kom och kastade till henne en sjal,
men föraktfullt lät Anita den bli liggande,
där den föll. Slutligen kom. mamma själf
och kallade in henne — men dagen därpå
var Anita där igen i bara tunna klädningen,
och blodspottningen gick åter upp.
Ja, nu var det som det var, och livar-
för skulle de bannas på henne.
»Jag blir snart bra.»
So
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
