Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats i soffan. Som om ingenting händt,
fast med en mörkröd fläck på hvardera kin-
den, breder hon åter ut sina kort.
Efter en stund öppnar Lisette ögonen
och mumlar svagt:
»Ja, det är ju så man dömer oss ute i
världen ».
»Ah, det måtte väl syster Lisette ej bry
sig om. Syster Lisette menar man i alla fall
icke. Enhvar vet ju, att syster Lisette nu-
mera omvändt och bättrat sig —- så det
syns», är hon färdig att snärta till lösflätan
och fichyn med, men hejdar sig hänsynsfullt.
»Elakheten var nog ämnad åt mig en-
sam. Och jag kan, gudskelof, bära den med
lugn. Jag har blifvit så härdad genom de
många, många små dosis giftig spydighet,
som jag varit tvungen svälja, att numera gif-
ter af detta slag icke längre bita på mig»,
bifogar hon med öfverlägset lugn.
»Af barn och dårar — och en drucken
är en dåre — får man höra sanningen», en-
visas Lisette med sin trötta röst, nu nästan
jämrande. »Men jag tänker i alla fall icke
så mycket på oss, utan på Marion».
»Marion?» upprepade Ann-Beate osäkert.
»Ja, när hon först kom till oss, kallade
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
