Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, Ann-Beates prat har varit sä lug-
nande. Det liar väckt till lifs gamla min-
nen, och det har kännts godt. Jag har åter
vågat se förra handlingar i ansiktet.. . nå-
got voro de dock värda, och om något af
dem vidlåder Marions åskådningssätt —»
»Icke mer än till husbehof, tänker jag.»
— »Så skadar det kanske icke. Men låt
mig nu höra Ann-Beate till slut — ty något åter-
står ännu af Ann-Beates lilla tal, gissar jag».
Lisette log svagt. Hon hade ju varit
anledning till att Ann-Beate gått förlustig
aftonens diskussion, och nu ville hon i nå-
gon mån godtgöra sin gamla kamrat genom
att visa sig såsom intresserad, om också enda,
åhörarinna till hvad Ann-Beate samlat på
sitt hjärta till denna aftons möte.
För siu egen del brydde hon sig icke
så mycket, som hon låtsades om, hvad Ann-
Beate hade att säga. Men medan Ann-Beate
satt där på sängkanten hos henne, kom dess-
utom en ljuf känsla af trygghet öfver henne,
nattens sömnlösa timmar afkortades, och hon
blef nästan åter den lilla flickan från länge,
länge sedan, hos hvilken modren setat så
mången kvällstund, sakta nunnande en sång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
