Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke in — gamla fröken mådde icke bra.
Endast Marion fick hälsa på sin tant.
Sålunda glömde gamla Ann-Beate bort
världen för att försjunka i sin sorg och sak-
nad, men världen mindes henne ännu — en
tid. Och man skakade bekymrad på huf-
vudet, när man iakttog den förvandling, som
försiggått med den afhållna väninnan. Ty
emellanåt vandrade Ann-Beate ut till Lisettes
graf, och då var det icke möjligt annat än
att stöta på en eller annan bekant, hur myc-
ket än hon undvek de större gatorna — hon,
den gamla Ann-Beate, som man eljest var
van att törna ihop med i de mest trafikerade
gathörnen, talträngd och med fryntligt fram-
räckta händer. Vänligt skämt hade hon väl
ännu för dem, hon sålunda icke kunde undgå.
Men man såg godt hur hon härvid ansträngde
sig, den älskvärda gamla. Läpparna gyck-
lade, men logo ej längre, och ögonen skulle
helt visst ha flödat af tårar, hade de icke
varit så gamla, att ålderns visdom och tår-
lösa resignation tittade ut ur dem.
Man undrade om hon länge skulle öfver-
lefva syster Lisette. Och mest af alla tänkte
Ann-Beate själf på döden. Han hade plöts-
ligt blifvit en någon, som hon för hvar dag
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
