Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntade skulle bulta pä liennes dörr, sägande:
»Kom, nu är det din tur.» Döden, som hon
ända tills nu i sitt verksamma lif, egnat så
få tankar, han stod nu såsom något lifslef-
vande för henne.
Och med glädje skulle Ann-Beate ha
hörsammat lians kallelse, som ju i alla fall
innebar en möjlighet till återföreniug med
Lisette. Ty bortom det klara medvetandet,
bortom förnuft och tanke, lockade något
drömmande obestämt ocli konturlöst, hopp-
fullt bådande, att det gamla kanske kunde
komma igen ... att Lisette och hon sida vid
sida skulle sväfva igenom evigheten, likasom
de sida vid sida stridit sig igenom lifvet,
mest belåtna i livardagslifvets demaskering
på tu man hand och i förstående tystnad —
en tystnad liksom understruken af Lisettes
spridda spirituella infall och Ann-Beates glad-
lynta medgifvandeu.
Ja, sålunda hade Ann-Beate under hela
sitt långa lif varit så lycklig och gladt nöjd.
Och det är troligt, att om man utforskat
hennes tankar om evigheten, skulle hon på
samvete icke ha gifvit annat besked än, att
hon icke af evigheten begärde niera eller
bättre än livad lifvet redan skänkt henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
