Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursäktar att jag begagnat detta tillfälle att
få tala några ord med tant.»
Den ännu unge mannen såg ovanligt
bortkommen ut, nervös — i motsats till det
något säfliga lugn oeli den trygga själfkänsla,
som annars utmärkte lionom. Det föreföll
till och med tant Ann-Beate, som om hans
mörka, markerade ansikte såg blekt och miss-
nöjdt ut, detta friska sjömausansikte med de
eljest så iakttagande, skälmskt bruna ögonen.
Han och Marion hade funnit livarandra
i det sällskapslif, som Lisette haft sådan
möda att få ut Marion i. Nå, syster Lisette
hade fått till stånd en liten roman, så som
hon så lidelsefullt önskat det. Hvilken för-
älskelse! Kaptenen, sotn med sund jämvikt
tagit lifvet sådant det var, och likaså kvin-
nan, där hans granna ögon något ofta fört
henne i hans väg, svor med gammaldags tro-
fasthet i blodet, att tanterna Agnells mön-
sterflicka, såsom Marion kallades, dock var
kvinnan i hans lif. Och Marion torkade
hans fästmansbuketter och sof med kinden
mot hans kärleksbiljetter. Så lämnade kap-
tenen sjön, sökte och fick direktörsplatsen
vid ett assuransbolag, och de två blefvo
gifta.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
