Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han utstötte en kort, längtansfull suck.
»Men så stöter jag plötsligt på det där
kvinnosakssattyget — ja, förlåt! Marion läg-
ger i dagen de orimligaste tänkesätt, upp-
ställer de orimligaste fordringar — begär,
att vi skola lefva skilda ett år, och att jag
härunder sonar mitt förflutna genom en jung-
frulig vandel. Det är så befängdt, att man
ej vet ont man bör skratta eller gråta däråt.
Jag har icke riktigt kunnat taga den tokiga
lilla flickan på allvar i denna punkt, och nu
har det gått totalt sönder mellan oss —
kritsch, kratsch.»
Kaptenen darrade på målet. Gamla Ann-
Beate satt djupt orörlig.
»Tant, livad skall jag taga mig till med
den lilla halsstarriga ungen!»
»Underkasta dig hennes vilkor, sedan
blir nog allt bra».
»Ni äro galna!»
»Kom ihåg Marions lynne; hennes sega,
mjuka, undfallande envishet, som hvarken
syster Lisette eller jag rådt på. Och lägg
så härtill den omgifning, hvari hon vuxit
upp.»
»Marion bör väl återföras till sin plikt,
icke annat jag kan se.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
