Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för er, innan ni nâ slutmålet för er person-
lighets utveckling — en lång vandring på
af kvinnan redan banad stig. Och afvägar
taga ni alltjämt, som hindra er — vår tids
naturalism med sitt aflägg: en skönhets-
glädje, hvilken visat sig vara endast förfinad
njutningslystnad, är också en af dessa af-
vägar. Men säg nu, om jag icke har rätt i,
att ni äro kvinnans efterapare. »
Gamla Ann-Beate var känd för att stun-
dom svårt skämta med folk. Kaptenen visste
därföre ej rätt hvad min han skulle hålla,
och under denna tvekan hann hans vrede
något lägga sig. Och slutligen gick det
upp för honom, att han kunde slå henne
med hennes egna vapen, och då blef han
nästan glad midt i sitt bekymmer.
»När nu kvinnan står så nära det slut-
liga gudomsidealet, bör hon väl också gu-
domligt kunna förlåta oss, fattige efterblifne.
Men . det är livad. Marion icke vill göra, ergo
sviker hon sin plikt såsom kvinna.»
Men nu var tant Ann-Beate hög.
»Om med en kvinnas plikt menas att
böja sig för en mans vilja och nöja sig med
den kurs, han bestämmer för lifshändelserna
— att med tålig fördragsamhet och passiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
