Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ja . . . jag strider hvär stund jag är
med honom mot min längtan att få kasta
mig i hans armar och ropa ut att jag för-
låter honom. Men min rättskänsla kräfver
annat. Han måste först upprätta sig.»
»Harald skulle doek icke svika dig sedan,
därtill är lian för hederlig och principfast.
Kunde du icke nöja dig med ett löfte härom.»
»Nej. Det vore så fult — så vanligt.
Vi skulle sjunka ned till ett par makar
af ömsesidig ringaktning. Jag skulle för-
akta mig själf och hata Harald, om jag
af kärlek till honom mutades att slå af på
hvad min känsla för det rätta bjuder mig.
Och vi skulle bli djupt olyckliga.»
»Detta är tragiskt.»
Tant Ann-Beate blickade bekymrad in i
Marions bleka, af ett fast beslut nästan
hemskt stela ansikte. Hon omfattade det
med båda händerna och tryckte det intill sig.
»Min lilla flicka — min lilla flicka, har
jag uagon skuld i detta? Mitt bångstyriga
jag kunde icke finna sig i att låta tant Li-
sette ensamt råda. Ja, Marion, jag måste be-
känna kort. Jag var rädd för att du skulle
bli ett litet kvinuopjåk, och jag sade ingen-
ting och jag höll icke ett tal, utan att beräkna
T59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
