Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några föråldrade begrepp om sin manliga
förstfödslorätt.»
Men Marion skakade på hufvudet. Hon
hade förut själf sagt sig allt det där— hon
hade öfverlagt, äh! kompromissat, stridit, vån-
dats. Nu visste hon, att hon icke kunde
gifva med sig.
Hon smög mjukt sin arm kring sin
gamla tants nacke.
»Du och jag få hålla ihop som förut
om icke Harald visar sig kunna motsvara
de fordringar, jag ställer på honom,» hvi-
skade hon.
»Han gör det icke — låt hoppet fara,»
gaf tant Ann-Beate sorgset till svar.
Marion svarade icke, men armen kring
tant Ann-Beates hals stramades krampaktigt.
Det blef tyst en lång stund. Slutna intill
hvarandra fullföljde de sin smärtsamma tanke-
gång, pröfvade möjligheter, undersökte det
oundvikliga.
»Vill du bli här i natt, barnet mitt?»
frågade slutligen tant Ann-Beate.
Marion for upp.
»Nej tant — nej tack. Jag måste hem
till Harald . . . ännu får jag ju vara i hans
närhet, se honom, höra honom,» tilläde hon
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
