- Project Runeberg -  Kvinnor : Berättelser /
169

(1899) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att ingen i världen märker hur ensam oeh
öfvergifven hon i själfva verket är.
Till och med tanternas väninnor ha till
sist förlorat henne ur sikte, förda bakom
ljuset af ett och annat glädtigt ironiskt bref
— nästan i den muntra, gamla Ann-Beates
egen stil. De hade kommit till svar på sam-
vetsömma förfrågningar. »Dockaffären gick
så utmärkt — tack! tack! hon behöfde ingen-
ting. Alla voro så hyggliga emot henne och
fullt upp af nya, goda vänner, hade hon fått. »
Marion går tvärs öfver vinden och in
genom sin egen dörr.
Därinne ser det ut! Lappar och tråd-
suurr och knappnålar på golfvet — spets-
rester och tyll och söndriga kartonger på
möblerna. Rusk och damm öfverallt, och
odiskade kärl på bordet med fotogenköket
borta vid kakelugnen. Men det hade va,rit
så brådt med den sista dockbeställningen —
och dessutom, hvad skulle det tjäna till —.
Men nu hade hon ju litet ledigt, och så
kunde det ju hända, att värdinnan tittade
upp såsom hon brukade ifall mannen för-
dröjde sig. Och därföre tager Marion på
sig en urtvättad bomullskofta och röjer upp
i rummet.
169

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:52:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iekvinnor/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free