Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla sig upprätt inför er förkrossande, ung-
domligt smärtfyllda vrede.
Hvarför jag kommit att nämna detta
nu, efter år af tystnad emellan oss? Nåväl,
åldringens tankar vandra ju alltid så gärna
tillbaka till de flydda ungdomsåren. Jag är
nu ensam, min make död och de unga ha
redt sig egna bon Jag är en pelare, som
intet stöttar längre. Väl är jag ännu bunden
vid alla de unga rankor, som jag en gång
bar uppe, men som nu sökt sig andra fästen
i lifvet — bunden med tusen osynliga trå-
dar, hvilka från sina spridda håll alla genom
en enda märla löpa in i modershjärtat, en
sorts telefonstation, som har att ständigt
passa på signalerna från de många, många
trådarna Men ehuru känslolifvet sålunda
ännu hålles rikt och varmt, har dock ett
stort tomrum i mitt lif uppstått, som for-
dom utfylldes af omsorgen, af — stötteplik-
terna. Minnet får större spelrum.
Och det är ett af dessa minnen, som
dikterar mitt bref till eder. Jag mötte näm-
ligen i går på gatan en af hufvudpersonerua
i vårt lilla drama — en varelse, tydligen
hjärtskärande ensam och fattig. Och min-
net, som förut smugit omkring såsom en
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
