Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rummen och stänga alla dörrar för en tråkig
yttervärld, men då skulle folk säga: ’de är
tokiga, bär sig åt som ett älskande par och inte
som ordentliga, gifta människor’.»
Hon log halft road åt hans ifver.
»Stackare dig!»
»Du är den öfverlägsna, du.»
Hon tvekade; det var något i hans tonfall,
som gjorde henne ondt; det yppade en sårad,
otillfredsställd manlighet som led och som
troligen lidit ännu mera under kampen att vara,
hvad den allmänna opinionen kallade »en
hederlig karl». Mjukt lade hon sina armar om hans
hals och såg honom djupt in i ögonen.
»Nej, Börje, jag är inte öfverlägsen, bara
så tacksam, att min lilla döde gosse fick ett
namn. Mitt lif, det som fanns kvar af åtrå,
dröm och framtidslust, dog med barnet. Du
vet, att jag bar sorg öfver död lycka, när vi
först träffades; nu kan det vara mig likgiltigt,
hvar jag hamnar, men aldrig skall jag glömma,
hvad du gjorde för vår son, och vid hans graf
därute i det främmande landet satt jag så ofta
och tänkte på, hur stor och god du är. Din
kärlek till mig var kanske bara ett flammande
stjärnskott, det skulle jag kunna förstå. Du såg
mig med en het längtans ögon och förvandlade
mitt slitna, vilsna jag till en vacker dröm. Du
vaknade, när verkligheten förfulade drömmen,
och du vardt trött på din egen fantasi. Allt det
har jag insett under de månader vi varit gifta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
