Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa knäfall inför en betalad vigselförrättare;
och när hon vissnade bort, det måste ju ske
snart, det hade han genast haft klart för sig,
skulle han varligt lägga ned henne mot en sval
kudde, varligare och ömmare än de gånger han
famnat henne i lidelse och bön, och sluta
hennes ögon med stilla kyssar. Med brutala
ord skulle han aldrig sagt henne, att hennes
altartjänst vid den mäktigaste gudens
offeraltare måste vara slut. Hon skulle ha förstått
det och låtit honom gå. Hon skulle
förmodligen sedan blifvit en gammal kvinna med små
resurser att bruka lifvet, men hvarför fordra
ett långt lif, var det ej bättre att lefva fort och
helt, så att man ej hann hopa önskningar och
förhoppningar likt kolen i en kamin till
långsam, trög förbränning, modererad af
försiktighetens draglucka 1 Så hade han tänkt då; nu
var allt annorlunda.
Med korslagda armar och en stolt kastning
bakåt med hufvudet stod Börje och tänkte
detta.
Elsa kände hur ångesten steg upp inom
henne, ångesten öfver att vara i fiendeland här,
där hon bort ha fridlyst ro. Hvad ville han
henne? Han jagade henne ifrån sig med onda,
hetsande blickar, men kom hon till dörrn,
var den stängd, och han vägrade öppna den.
Hon var rädd för att mörkret skulle bli så
stort emellan dem genom dessa ständiga
slitningar, att de en gång förgäfves skulle famla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
