Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kunde minnas tillbaka längtat efter en stor
kärlek, som kunde värma upp det frusna inom
honom, och som yngling hade han gått och
gällt för en väldig Don Juan, bara därför att
han då så hänsynslöst pröfvade och förkastade.
Sedan hade ebbtiden i känslorna inträdt. Han
sade sig öfverlägset, att han inte längre frågade
efter »den rätta»; envigeskampen för lyckan var
slut; och han spillde ej en droppe rödt blod
mer i någon kärleksstrid. Han älskade för
dygnet, veckan eller månaden och hade nästan
aldrig förbrukat mera än att han artigt kunde
tacka för lånet. Han hade berättat sina
»episoder» för Elsa, och sedan log hon, när folk kallade
honom cynisk. Han var snarare asket, ty han
hade dragit sig bort af fruktan att göra illa, när
han märkt, hur litet han haft att ge. Också
till henne hade kommit sökande, spörjande efter
lyckolandet, och hvems var felet, att han ej
gått i tid för att hinna rädda dem båda?
Knappt hans — knappt hennes. Det hade varit
storm på två människosjälars villande haf och
skepp förliste — lyckoskepp!
Hon hörde hans steg i den knastrande
sanden och bredvid trippet af af små ifriga fötter.
Elsa gick till fönstret, och såg Börje leda en
liten, fattigt klädd flicka med nylagdt förband
öfver det högra ögat. Han talade vänligt,
uppmuntrande vid barnet, lutade sig ned och
klappade henne. Troligen frågade han, om det
gjorde mycket ondt i ögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
