Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unnade alla de små förmåner, som en fri
människa aldrig ens tänker på att uppskatta, men
som skall göra fångenskapen dräglig.
Hastigt tog hon sin hatt och gick ut. Det
fanns en annan plats, där hon hellre träffade
moster Lalla än bland de gamla, stadiga
möblerna. Raskt tog hon vägen åt kyrkogården, men
hon valde de mest undangömda stigar, gled ut
och in i små prång mellan de låga husen, smög
sig vant under jasminhäckarnas mörka hvalf
och klättrade öfver halfrasade stenmurar bara
för att slippa gå de knaggliga gatorna, där
reflexionsspeglarna glänste i nyfikna rader eller
strandpromenaden med sitt brokiga vimmel af
okända.
Hon var så skygg för alla dessa människor,
som slumpen yrt samman i Ringbo, att fast
hon nu knappt mötte en enda, hon ändå
tyckte sig höra hviskande röster bakom sig:
»Där går doktorinnan! Hon är visst litet
konstig.»
Just det yttrandet hade hon nyligen råkat
höra. Det var en ung dam, som litet för högt
hviskat det till sin väninna. Elsa hade
uppfångat en skymt af henne, som hade så frisk
röst, att den ej kunde sänkas till klanglöst
mummel, och hon hade tänkt, att något så
varmt vackert och tilldragande hade hon aldrig
sett. Det var underligt, att en blondin kunde
verka så strålande, så full af dag och lif. Ingen,
som såg henne, kunde tänka på blekt månsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
