Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ringbo igen. Vid kyrkogårdsporten stannade
hon.
»Skall du gå in här igen?»
»Nej, Börje, men våra vägar skiljas i alla
fall. Jag går inte upp om hotellet.»
»Sådana idéer!» Han ryckte på axlarna.
»Den vägen är bra mycket bekvämare, men
du har naturligtvis din frihet. Godnatt! Sof
godt!»
Hennes hand låg i hans; den darrade
häftigt, och hon var alldeles blek. De stora,
mörka ögonen tycktes tala i hjälplös, stum
fruktan för något, men läpparna slötos i en
mjuk, vibrerande linje.
»Hvad är det, lilla Elsa?»
Färgen kom snabbt tillbaka till hennes
kinder. Det hade inte varit hennes afsikt att
blotta sig, och hon drog fort till sig handen.
»Tack, ingenting! Frukosten blir väl i
vanlig tid i morgon?»
»Ja!» Han såg på henne som hade hon
varit ett sprödt träd, hvilket utsatts för en
stormil. Han hade sökt upp henne af medfödd
godhet och ömmande för det svaga, men det
var det underliga med henne, att hon i all sin
bräcklighet var så vidjestarkt spänstig; hon bröts
aldrig och slog ifrån sig all ömkan. Nu visste
han inte igen, hvem som var den starkaste,
han eller hon. Han hade gått och tänkt sig,
hur han figurligt taladt skulle burit henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
