Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glödande strålar riktades ut mot kela, vida
världen.
Det skulle då aldrig bli ålderdom och stiltje
inom henne? Hon lutade hufvudet mot
fönsterposten; så kunde hon se rakt in i del
flammande solklotet, hvilket likt en väldig eldboll
vaggade på det blankstilla vattnet, och hon
undrade, om det ej var lika omöjligt att
förfrysa en liten människas solbrand som att
omintetgöra solarna i världsalltet.
Man kunde se gammal och vissnad ut som
träd och mark i höstsolsdagar, när lifvet hunnit
sin september eller oktober, men inte var den
inre värmen, det strålande ljuset försvagadt.
Sinnet hade nog sitt solsystem kvar, fast det
ingenting förmådde öfver kroppens förvissning.
Så många funderingar man fick i
ensamheten. Bort med dem! Hon strök sig öfver
pannan och gick in i rummet igen.
Tankeboken låg fortfarande uppslagen; det
var som hennes hastigt uppsvällande lifslust
sjunkit, när hon fäste blicken på den. Där stod
så mycket af det, som vållat henne bitter sorg,
och hon vände dröjande den sista skrifna sidan,
den där det stod:
»Bara en natt till . . . några korta
morgontimmar . . . och tåget ger signal till afgång, då
far Elsa-Maria Heiden bort för alltid, bort från
sig själf — in i en ny tillvaro. — — —»
Hon vände ännu ett blad och lät det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
