Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serad. En kvinnas kläder var för honom, som
venusgräset öfver rosor: ett raffinemang, som
dolde och framhöll. Han mindes inte, att han
sett Elsa i den toaletten förr, men han var nöjd
med henne och en minut tacksam för sin
äganderätt.
»Hvad är det, som gör dig så vacker,»
frågade han.
»Förmodligen min pariserklädning. Du har
själf valt den.»
»Jag tror inte det är den, fast den
onekligen klär. Din skönhet lånar inte färg och
glans af tygbitar, men den gömmer sig i sorg
och strålar fram i glädje. Är du glad, käraste?»
»Jag var det nyss.»
»Och nu?»
»Undrar jag, hvarför jag var det.»
Han ryckte omärkligt på axlarna. Sådana
där fantasifoster voro naturligtvis cerebrala
sjukdomssymptom; han kunde inte uppfatta dem
annorlunda, men han fick låta henne behålla
sitt onda, till dess han visste botemedlet.
»Vill du inte nu heller gå folkvägar,» frågade
han skämtande, när de kommit utom grinden.
»Jo, nu går jag med dig.»
Han lade hennes arm med en fast tryckning
intill sig. Det var första gången han skulle visa
det lilla rike, där han var envåldsmonark, att
det också hade en drottning och oreflekteradt
hade han en förnimmelse af att han höjde
henne till sig och öfver de andra, när de sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
