Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft en eldröd klädning, och han hade tänkt
på henne som en flammande låga, en lusteld,
hvilken han längtat efter att få värma sig vid.
Fast hans händer knappt snuddat vid henne,
hade han förnummit henne i sin famn och
hans åtrå hade kysst hennes darrande
känsliga mun. Hon passade icke för hvardagslag
med förkläde och dammvippa i husmoderlig
rigorös sämja, sade han sig. Ville hon däremot
göra sitt lif till en festglädje, var hon
oemotståndlig.
Fru Megdal och många flera voro vackrare
än hon, men hon utöfvade samma tjusning som
kaprifoliedoft en ljum sommarkväll, eller som
den sista dallrande tonen i en lidelsemättad,
själsstark komposition. Man älskade henne för
att begära henne — — men ägde man henne
någonsin?
Signe Megdal lät sin solfjäder slå upp och
igen tre gånger i doktorns omedelbara närhet,
och sedan lade hon den en sekund på hans
arm.
»Nu har jag konstaterat en sak,» sade hon
käckt.
»Hvad då, om jag får fråga?»
»Doktorn är inte ett spår nervös.»
»Nej — hvad skulle nu framkallat irritation
för resten?»
»Min solfjäder.»
»Å — Psyches beaux restes, nej, dem har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
