Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låter Gud solen skina,» inföll han skämtande.
»Ni är då inte alldeles öfvergifven af glädjen,
fru Megdal.»
»Nej, det ser nog så ut. Men jag är ändå
alltid ensam. Det vet inte en man, hvad det
vill säga. Ni tror, att därför att vi kan skratta
och prata, så känner vi ingenting.» Hon vred
med en nervös rörelse sitt briljantarmband rundt
på den hvita armen, så att röda märken
upp-stodo. »Å hvad jag saknar ett hem och en vän
när jag ser två som riktigt funnit hvarandra.»
»Men det är väl en sällsynt uppenbarelse.»
»Ja visst, men man känner det genast.»
»M»’ æt skarpsinnigt, fru Megdal. — Låt
nu armbandet vara stilla, det är synd om
handleden^«’— Och så, hvad var det nu vi skulle
göra för er själ. Den behöfde en själasörjare
efter hvad jag kunde förstå. Jag har mycket
enkla råd: frisk luft, salta bad, motion, ej för
många skriftliga eller muntliga utgjutelser till
deltagande väninnor och så — en mer eller
mindre solid förälskelse.»
»Fy!»
Hon reste sig indignerad och rodnande,
men flickaktigt road af det vågade uttrycket.
Hur kunde han .. . och hur skulle hon våga
fortsätta utan att kompromettera sig.
»Sådana saker säger man inte till en dam,»
tillade hon stammande.
»Nej, jag tror inte det är brukligt. Men
jag har den svagheten att uttala mina åsikter »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
