Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad skulle doktorinnnn säga, om hon
hörde er,» frågade fru Megdal med en
anstrykning af koketteri.
»Din lilla söta gås,» tänkte Börje utan lust
att offra något på hennes altare, »hör du till
dem man kan draga ut och in och få
piglocks-melodier ur, ha vi inte mycket att säga
hvarandra.» Han hade aldrig sett henne sentimental
förr utan käck och glad och i den egenskapen
hade hon tilltalat honom. När han nu också
märkte, att hon stödde hela sitt mollackord på
en felaktig uppfattning, erfor han en
tjufpojks-aktig lust att rent ut säga henne, ar litet
människokännare hon var. Det verk; komiskt
att gå omkring och gälla för en f\ irlycklig
äkta man, när man balanserade på randen till
bankrutt i det afseendet eller åtminstone hade
kapitalet »lycka» mycket oåtkomligt placeradt.
»Tror ni inte det skulle vara nyttigast att
gymnastisera bort de dystra funderingarna med
en Wienerkreutz,» frågade han vårdslöst. »Får
jag lof?»
»Nej tack, jag har inte lust.» Hon lade
med en trött åtbörd armarna bakom hufvudet,
»jag behöfver tala ut. Å, hvad jag kan
af-undas småbarn, som få skrika riktigt, när de
är retliga.»
»Hvad i all världen är det som så i en
bast irriterar er,» frågade Börje otåligt under
det hans blick dock med gillande, detaljerad
kritik följde de vackra linjerna af hennes kropp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
