Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rationer. Hela hennes lilla kvasikärlekshistoria
med herr löjtnant Megdal har för henne fått
ett kaleidoskopiskt värde. Hon vänder den
och får — af färgade glasbitar! — fram olika
bilder.
Efter att ha blifvit införd här, betraktar
hon sig som husets vän, och ingen dag har
gått utan att hon hälsat på. Hon är sötare
och käckare, när Börje är närvarande, och
kommer hon i sin ’alpdräkt’ för att föreslå
en vandring uppåt bergen, är hon så
förtjusande, att man skulle vara stock och sten för
att inte uppglödgas af ett sådant skapelsens
mästerstycke. — När hon sedan står däruppe
på något klipputsprång och ser utåt hafvet,
lutad mot alpstafven med den runda
barna-hakan och hennes ljusa hår ringlar sig under
den röda toppmössan, då måste hon vara en
mans drömda Solveig, det ljusaste i hans tanke,
det skäraste i hans hopp. Han kan inte se
förbi henne, och i den stunden förstår jag inte
alls löjtnant Megdal. Hon talar aldrig mycket
på dessa vandringar, gör endast några små
flickskolefrågor emellan det hon trallar på friska
folkvismelodier. Jag undrade verkligen inte det
minsta på Börje, när han häromdagen
plockade en hel bukett vildblommor, som han fäste
i hennes breda läderbälte. Om han gifvit mig
dem och låtit henne vara utan, shulle han haft
dåligt uppöfvad smak och uppfattning, och att
ge oss båda . . . Tack, Börje, att du inte för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
