Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödmjukade mig med en sådan akt af
etikettshänsyn !
En dag, när vi kommo hem från en dylik
promenad och Börje begifvit sig ut på ett
angeläget sjukbesök, stannade Signe kvar hos mig
och kom som vanligt in på sina förtroenden.
’Det är ändå bra synd, när två människor,
som nu Ernst och jag, måste skiljas,’ sade
hon vemodigt, ’vet du, vi hade en så
förtjusande våning vid Strandvägen och en massa
tref-liga bekanta, och första tiden kom Ernst nästan
hvarenda dag hem med blommor och konfekt
och allt möjligt.’
Jag tvekade att fråga, tyckte det var
ogrann-laga, men undrade, hvad som kunnat skilja
två så afpassade äkta makar åt. Hon
förekom allt vidare grubblande med att själf
infalla:
’Lycklig du, som får ha din man i fred.’
’I fred?’
’Ja, han har naturligtvis inga
fruntimmershistorier som min Ernst. Hon kom ju upp en
dag, den där rysliga människan, som hade
någon slags rätt öfver honom, fast hon ville
låta honom gifta sig rikt först, som hon sade,
och jag höll på att bli alldeles hjärtskrämd,
men när jag talade om det för Ernst, så
skrattade han bara.’
Stackars lilla Signe; hon berättade vidare,
hur hon oupphörligt mött mannens stormiga
förtid i olika form, och hur hans otrohet knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
