Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svartsjuka mot Signe, hur mycket skvallret än
tillför mig om henne och Böije. Jag hyser
heller inte vrede emot honom, för att han inte
bättre aktar sitt eget människovärde. Han kan
det förmodligen inte, han har blifvit slaf under
detta döfningsmedel efter en ansträngande dag,
och nu, sedan kikhostan börjat gå epidemiskt,
har han otroligt mycket att göra. Det har
också varit ovanligt många svårare
sjukdomsfall på sista tiden, och flera nätter å rad har
jag vaknat vid att en skramlande landtvagn
stannat utanför och skolat hämta »doktorn».
I går kom han hem i strömmande regn
klockan fem på morgonen. Det blåste och hven
i våra stackars träd, och jag låg och hörde,
hur hafvet röt som ett vilddjur i vånda. När
Börje låste upp ytterdörren, reste jag mig
häftigt, gripen af dragande längtan att få gå ditut
till honom i den kalla gråa morgongryningen,
lägga mina varma armar om hans hals, smyga
mig tätt intill honom och kyssa hans panna
fri från de veck af trötthet, jag visste den
hade. Jag skulle hjälpa honom af med den
tunga, våta rocken, stryka öfver hans hår
med smekande ömhet och taga hans händer
mellan mina med ett hjärtligt: ’Välkommen
hem!’
Det var outhärdligt att vilja så intensivt
och ändå göra sig till galérslaf af sin egen
stolthet. Säkrare kunna inga bojor fängsla, än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
