Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 on svarade trött och tankspridt, för det
gjorde henne med ens så ondt att lämna
honom. Han skulle kanske få det otrefligt många
gånger i de tomma rummen, när ej hon sett
till, att där blef eldadt och prydt med blommor
och grönt. Om han behöfde henne, var det
väl orätt af henne att fara, kanske var det ej
mer att göra af deras lif än ett ljumt kamrat
skap; de bästa känslor kunde spädas ut i
hvar-dagstråkigheten, och hon förmådde möjligen ej
utestänga den, då var det ju bättre att nöja sig
med det som var. Hon vred sig under
förlägenheten att framställa den frågan: »Börje,
vill du, att jag skall stanna?» men den slöts
som af lås och bom kvar inom henne.
Börje stannade igen framför henne med
händerna i kavajfickorna.
»Skrifver du till mig, Elsa?»
»Ja visst.»
»Inte små lappar med: ’Hur mår du? —
Jag mår bra. — I går regnade det — i dag är
det solsken.’ Det frågar jag inte efter, utan så,
att jag känner, att du kommer till mig ibland.»
»Jag skall gärna skrifva — utförligt.»
Han log åt det platta slutordet, men insåg,
att det kom som en dålig restaurering af en
fin byggnadsplan. Hon byggde honom i
tankarna ett vackert tempel just nu, det såg han
i hennes ögon.
»Ämnar du stanna här hela vintern?»
frågade hon efter en paus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
